Jag har så tråkigt att magen vänder sig ut och in. Allt känns så förbannat meningslöst för tillfället. Jag väntar på någonting, jag vet att det kommer snart. Vart är det? Jag är som ett barn inför julafton som väntar förväntansfullt på att berusa sig på julklapparna som ligger under granen. Tar hen en julklapp innan tiden är inne så får hen skäll och kanske inte ens får julklappen eftersom att hen gjort fel. Nu är det bara vänta ut tiden, reda upp livet, älska sig själv och sin omgivning, andas kärlek och sända ut attraherande karismatiska vibrationer i det oändliga karmanätet, det kommer att löna sig. Men klarar man det? Det är ju en process i sig, stressen, pressen, allt och inget.
Jag var och simmade igår, tvättade av mig ordentligt och svettades ut en massa skit i bastun. Det gjorde mig aningen mer avslappnad, jag kommer definitivt att simma oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar