Efterblivet?

Igår hände något relativt tråkigt. Min umgängeskrets har börjat trigga upp varandra däribland jag, verbalt och genom att förstöra varandras psyken. De försätter mig i den kalla världen, där jag inte vill hamna. Åker alla rutschkana dit eller vad är det frågan om? Jag får väl vända det åt det andra hållet istället. Jag vill stanna i värmen med alla andra, frysa har jag gjort tillräckligt länge. Önskar ibland att jag slapp offra på mig själv så mycket för att göra saker behagligare för mig själv och andra. Ofta ingen respons för det jag gör, är det för att jag sluter gången helt och hållet eller finns det ingen tacksamhet kvar? De river i mig att få veta, det river i mig att få höra. Jag hör dig mannen, jag kommer ihåg dagen då du betedde dig riktigt svinaktig mot mig, reason?: None. Jag trodde vi skulle hålla ihop, jag trodde det var vad vänner gjorde, att man skrattade med vänner, inte att man blev nedtryckt av sina vänner.

Återigen känns livet som en jävla slagfält. Jag ska vinna, era jävlar. Sätter sig över mig sådär? We travel in pack.

Hej, ser du mig? Jag är intresserad av dig.

Ja! Äntligen kom det jag väntat på! Något att fördriva tiden med. Så jävla jobbigt att jag inte kan vara rakt på sak med människor jag inte riktigt känner än dock. Inte samma umgängeskrets, eller på sätt och vis har vi det, men ändå inte. Det kommer att ta sin lilla tid, kan alltid hoppas på en kort romans...fast helst lång...men allra helst för alltid. Får se hur det artar sig helst enkelt, det ser ut som om jag står i medvind för tillfället. Jag känner mig inte pressad än så länge, mer förskräckt för det främmande. Jag vet att ingenting kan hända, det värsta är ju ett nej, men varför ett nej? Synd för henne i så fall.

Annars då? Jo, jag möblerar om mitt rum, ska sätta en soffa här inne tror jag och en tv bör få plats i garderoben. Sängkläder behövs, påslakan och så, det ska inhandlas när jag får underhållet. Vill ha en stor spegel med guldram i rummet också, ska försöka få det så förförande och erotiskt som möjligt. Det ska lukta mystiskt friskt, man ska kunna drömma sig bort till andra dimensioner. En skulptur av någon sort bör få plats, mysig belysning också. Nu jävlar ska det smälla, en vändpunkt till en mer materialistisk syn på livet, kommer jag bli lyckligare då? När jag har allt. Vart fan är jag påväg? Kan ingen bromsa mig, droga mig, paralysera mig, låt mig få ryta som ett lejon, låt mitt inre monster få komma ut och förstöra allt, när är det dags? Stilla mig, lugna mig...jag blir tokig.

Jag kommer att träna istället, slippa tänka, det är skönt, får se vart jag hamnar, så jävla plågsamt med omvandlingen till vad jag kommer att bli, vart jag slutar, lever för framtiden, lever inte i nuet, ändra, ändra, ändra. Kläder, tv, träna, påslakan, soffa, stor spegel, kärlek, skola. Patetiska jävla kryp, ställ dig upp nu.