onsdag 12 januari 2011

Kärlek

Angelica Maria Holmgren fick mig att tänka på detta fenomen, hur det är att vara förtvivlad mitt i ett förhållande, att inte veta vart man ska ta vägen för att man är så kär, att bli förtvivlad av minsta lilla nekelse, att känna att man dör inombords så fort någon annan av samma kön pratar med sin älskade som faktiskt är ens egen, bara en egen, ingen annans. Man är rädd, man är så liten, man vill ha så mycket, man vill ha allt, man vill ha sin framtid säkrad, man vill förevigt vara älskad. Men till skillnad från henne så saknar jag att älska, jag saknar att vara så förtvivlad. Jag älskar att ha den rätta, det är vackert. Vackert att älska. Vackert att älska någon annan än sig själv.